…ser ut så här:
…men snart mot sängen.
God natt och sov sött!
…bra start på veckan och måndagen fick godkänt av mig.
Miss T vaknade inte jättetidigt vilket var skönt men det innebar ändå inte att jag sov bort halva förmiddagen. Jag vaknade nämligen av att det plingade till i telefonen. Det var uppfödaren som undrade om jag och Miss T ville hänga med på en promenad i bokskogen och det hade jag gärna gjort. Ärligt talat så finns det inte mycket som är vackrare än bokskogens första skira grönska. Dessvärre gick det inte för jag hade ett möte på klubben klockan 12 och det var ett viktigt sådant som självklart inte gick att avboka. I stället blev det morgonpromenad här hemma och sedan frukost. Därefter blev det lite jobb igen och jag fick skrivit ut handlingarna som behövdes till vårt möte.
Det blev en tidig lunch och sedan begav jag mig till klubben. Det blev ett helt okej möte så nu har vi kommit en bra bit på vägen vilket är så skönt. Denna gång har förberedelserna inför tävlingen inneburit mycket mer jobb vilket beror på att vi kör dubbla klasser. Samtidigt har jag också lärt mig en hel del men nog vore det önskvärt om man fick rätsida på den övergripande organisationens hemsidan en gång för alla. Väl hemma lade jag lite på mitt pussel och tog det allmänt lugnt. Det blev en tidig middag och även i går hade vi rester vilket var smidigt. Sedan var det bara att packa ihop våra saker och bege oss mot klubben för att nosa lite. Miss T var duktig som vanligt så jag var nöjd med henne. Naturligtvis hann vi med att fika och två av träningskompisarna hade hembakat med sig. Farligt gott kan jag säga.
Resten av kvällen tillbringade vid teven och jag började på en ny bok.
Nu är det emellertid tisdag och som vanligt står det storhandling på dagordningen. Lagom spännande men det måste göras.
Hoppas du får en bra dag!
…ser ut så här:
…men snart mot sängen.
God natt och sov sött!
…en dag i flitens tecken, i alla fall delar av den.
Husse som var uppe tidigt för att se ett program på TV tog morgonrundan med Miss T så jag unnade mig att sova lite längre. Som vanligt blev det frukost i lugn och ro men sedan var det dags att ta sig an väsentligheterna vilket i går var administrativt arbete. Ett schema för den kommande tävlingen skulle göras och det tog sin lilla tid. Det var helt enkelt svårt att beräkna tidsåtgången men jag kände att det var hög tid att komma till skott. Dessvärre är jag ingen fena på Excel men tack och lov är Husse det så han kunde hjälpa mig med den tekniska biten. Jag arbetade på flitigt men vid lunch var det läge för en paus.
Som vanligt blev det en långpromenad med Miss T och Husse hängde med. Vi valde att korta ner den lite så det blev precis lagom. Dagen bjöd på lite sol men speciellt varmt var det verkligen inte. Klockan 13 var det dags för ringträning men jag valde att avstå. Man springer ju en del och det är absolut inget som Miss T är road av just nu så det fick vara.
Väl hemma igen unnade jag mig en liten paus och började på ett nytt pussel men insåg efter ett tag att jag behövde jobba vidare och så fick det bli. Resten av eftermiddagen blev det alltså jobb för min del men jag kom en bra bit på vägen. Passande nog hade vi rester kvar från gårdagens grillning så någon matlagning att tala om blev det inte vilket var väldigt skönt. Vi hann inte mer än börja att äta förrän sonen ringde. Det gjorde absolut inget alls för det gick bra att köra FaceTime samtidigt. Som vanligt var det väldigt roligt att se lilla E och visst har hon vuxit till sig och är med på ett helt annat sätt. Resten av kvällen tillbringades vid teven och bland annat ”Muren”.
Nu är måndagen här och vi säger hej till en ny vecka. Preliminärt blir det ett extra möte vid lunchtid och i kväll kör vi nosework. Det är precis lagom krävande när man är dräktig.
Hoppas du får en bra start på den nya veckan!
…att klaga på lördagen.
Som vanligt mjukstartades dagen och förmiddagen blev en behaglig historia. Två kortare promenad hanns med innan det det var dag att köra till den lilla familjen i grannhålan.
Klockan två landade vi in hos dem och även yngsta fröken med familj anslöt. Vi började med en maffig gofika vilket smakade alldeles utmärkt. Lilla E är fortfarande infektionskänslig så vi satt utomhus men sedan Covid-19 är man ett tappert släkte. Vi blev bjudna på massor av gott och det smakade verkligen bra. Lilla E sov mestadels så henne såg vi inte mycket av men det var ändå mysigt att träffs.
När vi hade fikat klart blev det en promenad för delar av sällskapet. Yngsta fröken med familj spänstade iväg lite längre medan Husse och jag tog en kortare variant. Vi gick en bit genom skogen och sneddade sedan ner mot stranden och följde den. Väl framme där den lilla familjen bor mötte vi upp med äldsta fröken och flickorna. Vi kom lagom för att se att lilla S tog ett vårbad. 8 grader i vattnet men den lilla familjen badar året runt. Där har mormor en del att leva upp till… När vi satt på terrassen och fikade kom ett par som hade varit nere och badat. Inget konstigt i och för sig men imponerande att mannen i fråga traskade hem i badbyxor. 7 grader i luften… Tilläggas kan att de har strandtomt därav vår vetskap för vi spionerar inte på badande!
På kvällen blev det grillat till middag. Kycklingfilé för min del och kycklinglårfilé för Husse. Potatis, tzatziki samt sallad till gjorde att det smakade alldeles ypperligt. Den enkla sanningen är att grillat alltid är ett säkert kort och så även i går.
Hoppas du får en fin söndag!
..är en utmaning som går ut på att i ord och bild tolka ett ord.
Det är Nacka144/Åke som är lokförare på tåget och har koll på avgångarna. Denna lördag är det ”husdjur” som ska avhandlas så det är väl lika bra att kliva på och inta sin plats.
Om någon skulle ha missat det så vill jag börja med att säga att jag är en djurvän ut i fingerspetsarna. Jag tycker mycket om djur och har så alltid gjort. Min pappa som var uppvuxen på landet och vars farfar var veterinär delade min kärlek till djur. Min mamma däremot var ett utpräglat stadsbarn och det fanns aldrig några djur i hennes familj.
Som liten ville jag som många andra barn ha ett djur och drömmen var så klart en hund. Så blev det inte utan vi började med två undulater, Jocke och Peppi. Jocke dog av skräck när min mammas väninnas storpudel hoppade mot buren och skällde. Sedan följde fiskar och ett eget akvarium. Vackert att titta på men i ärlighetens namn inte speciellt roligt. En sommar fick syster min och jag var sin kanin men när sommaren var slut fick kaninerna flytta till bekanta som där pappan i familjen var skogsvaktare. När jag blev tonåring så fick äntligen en katt flytta in till oss. Det var förvisso ingen hund men hon kom att betyda väldigt mycket för mig. Varje 1 augusti då jag fyllde år önskade jag mig alltid en hund men så blev det aldrig.
Några är senare träffade jag Husse och vi hade en period två katter. Sedan fick vi tre barn, barn som naturligtvis också ville ha husdjur men sonens allergi och astman ställde till det lite. Vi började med fiskar, sedan följde kaniner och yngsta fröken fick sitt älskade marsvin Teddy. Sedan flyttad en chinchilla in och på den vägen var det.
2003 bestämde vi oss till slut för att försöka med hund. Sonen var testad och visade ingen allergi mot hund så då slog vi till. Vi valde länge men vi visste att vi inte ville ha en hund som fällde. Vi visste också att vi skulle satsa på en hund som ansågs ”allergivänlig” även om jag vet att inga sådana garantier finns. På Norges nationaldag flyttade Herr Hund hem till oss och allt föll på plats. Det var precis så fantastiskt och så roligt att ha hund som jag trodde. 2008 utökade vi flocken och världens finaste Miss E flyttade in. Det tog drygt två veckor innan Herr Hund tålde Miss E men sedan blev han som vax i hennes tassar. När Herr Hund var nästan 14 år tog åldern och krämporna ut sin rätt och han fick somna in. Drygt ett och ett halvt år senare utökades flocken ännu en gång och likt en virvelvind stormade Miss T in i vår tillvaro. En dag med Miss T är aldrig en tråkig dag och hon är den livligaste och gladaste av våra hundar. När Miss E var nästan 15 år fick hon somna in här hemma i hörnet av sin favoritsoffa och Miss T blev ensam kvar.
Nu är Miss T, som vi har på halvfoder, dräktig och den 2 maj är det dags. Det känns både spännande och lite nervöst men vi håller tummarna för att allt ska gå bra. Då är tanken att vi behåller en valp och vår fjärde Irish Softcoated Wheaten Terrier flyttar hem till oss.
Till och från funderar man kanske över olika val som man gjort under resans gång men en sak är säker, jag har aldrig för en sekund ångrat att vi blev med hundar ❤
Så några (nåja ganska många) bilder på Herr Hund, Miss E och Miss T.
…torsdag helt enkelt!
Miss T väckte mig tidigt men vi lyckades somna om en stund. Sedan fick det räcka för hennes del och då var det bara att stiga upp och ta sig an morgonpromenaden. Därefter blev det frukost i lugn vilket alltid är uppskattat. Dock hade jag en tid att passa så det var bara att packa ihop våra saker och prick klockan tio landade vi in på klubben.
Torsdagar betyder träning med ena rallylydnadsgruppen och i går var vi bara tre ekipage. Det gjorde absolut ingenting för vi ville alla tre gå en fortsättningsbana och gå med hundarna okopplade. Det kan vara lite svårt när vi är många men i går var det perfekt. Dräktigheten har gjort Miss T betydligt lugnare så hon följde mig fint och hoppade över alla ärevarv. Två gånger gick vi banan och det gick bra. En övning tyckte jag vi var lite sämre på men uppfödaren filmade oss och då såg jag att den var helt okej. När vi var nöjda plockade vi undan och sedan blev det fika så klart. Bridgeklubben var på plats så vi valde ett annat rum även denna gång. Det blev en trevlig stund och en bra avslutning på träningen.
Väl hemma blev det en lättare lunch och därefter långpromenad med Miss T. Husse hängde med och vädret var helt okej men precis när vi kom hem började det regna så det tajmade vi bra. Eftermiddagen bjöd sedan på en blandad kompott. Jag svarade på ett antal mail, bakade en sockerkaka och började äntligen på boken ”Käraste Lena” av Ninni Schulman. Den gjorde mig verkligen inte besviken kan jag säga. Den var så pass bra att jag inte kunde släppa den så när det var sängdags fortsatte jag att läsa. Först kvart i ett släckte jag lampan och då var boken utläst. Utan att gå in på några detaljer kan jag konstatera att en tredje bok är en nödvändighet. Bok nummer två var verkligen en bladvändare och klart bättre än den första. Tyvärr får jag väl vänta på trean ett bra tag…
Nu är det fredag och helgen närmar sig med stormsteg. Jag vet hur efterlängtat det var när jag slet i gruvan även om jag ändå stortrivdes med mitt arbete. Numera är jag ”lös och ledig” men fredagen ger ändå en speciell känsla tycker jag. Nu på förmiddagen ska jag fortsätta med mitt administrativa arbete och skissa på ett tävlingsschema, om nu inte hemsidan ligger nere igen som den gjorde igår.
Hoppas du får en fin dag!
…ser ut så här:
…men snart mot sängen.
God natt och sov sött!
…behövt slita så mycket med Miss T:s päls i går.
När jag kammade henne var det lite tovor i ljumskarna men pälsen rakades bort även där och på magen. Nåja. det var inte helt lätt att veta. För att slå två flugor i en smäll promenerade vi hem till uppfödaren när det var dags för klippning. Jag stannade kvar under klippningen och det var en nödvändighet. När magen rakades fick Miss T ligga stilla på rygg och där krävdes min hjälp. Dessutom hann vi avhandla några olika saker vilket både var nödvändigt och bra. När klippningen var klar promenerade vi hem igen och klarade på så vis även av långpromenaden fast den blev uppdelad. Jag kom hem med en ganska så kortklippt Miss T men det blev bra.
På eftermiddagen hämtade vi som vanligt flickorna och när vi kom hem ville de ha mellanmål direkt. De ville leka i lekstugan och äta där så självklart fick det göra det. Tiden gick fort som vanligt och sedan var det dags att åka till gympan. Det var sista vanliga passet för nästa vecka är det träning i idrottshallen där det ska vara uppvisning den 1 maj. För övrig bjöd dagen på en del administrativt arbete som fick läggas in när det fanns en lucka i schemat. En del saker att få rätsida på men det ska väl ordna sig hoppas jag. Eller rättare sagt, det måste helt enkelt ordna sig.
På kvällen blev det en stund vid teven och finalen i ”Sveriges mästerkock”. Efter förrätt och huvudrätt var jag ganska så säker på vem som som skulle vinna och det visade sig stämma. Tess var bäst i går och det var helt rätt val tyckte jag.
Nu är det torsdag och som vanligt blir det träning med rallylydnadsgruppen.
Hoppas du får en fin dag!
…ser ut så här:
…men snart mot sängen.
God natt och sov sött!
Znogges hörna, filialen 
Senaste kommentarer